min pilgrimsvandring går
- men minnen blåsa hän
för varje år.
Här brann en blick, här sjöng en mun,
då sist jag gick förbi.
Nu hör jag blott en aftontunn
och oviss melodi.
År stupa i sin mörka grav,
och minnen vissna ned som hö.
Skall jag då redan lövas av
och långsamt dö?
Det gångna tystnar, ton för ton
men kvar blir dock till slut
ett dunkel, där jag andas ut,
den första och den sista ron.
G M Silfverstolpe:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar