Den sköna jordens sol gick ned,
men stjärneskaror strålar.
Ja, universums härlighet
den mörka kvällen målar.
Se, rymden som en kyrka stor
sej välver hög och trogen;
i templet är Guds gröna jord
ett litet blad från skogen.
På minsta blad i största skog
hör många storverk hemma;
där finns det liv och lovsång nog,
fast vi ej hör en stämma.
Gud, i din hand allt stort är smått,
men inget smått du glömmer.
De barnasjälar har det gott,
som i din nåd sej gömmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar