mänsklig mat och dryck!
I Aptekarburkar
kommer jag att slicka,
liksom Kon Ödumbla
på den salta sten.
Ack de piller, pulver
och allt annat namnam,
som jag i mig sänder,
äro endast kryddor,
varutav mitt kött
skall för dödens tunga
mera läckert smaka.
Länge jag min hjärna
här i världen bråkat,
som jag ser, förgäves,
vilket levnadssätt
jag mig skulle välja.
Sanningen att säga,
har det varit brydsamt,
liksom för Marcolphus,
att sig välja träd,
för att däri hänga.
Om därav det kommit,
att mitt snille passat
till så många platser,
eller ock till ingen,
må av mig bli osagt!
Nu jag lindrigt nog
kommer från den saken.
Lycka att man slipper
ha så mycket bråk
för att välja dödssätt!
Lik den lilla fågel,
som på gökägg ligger,
varur ungar komma,
arga, leda ungar,
som den arma mörda,
som dem kläckt och fostrat,
så min ande ruvat
över gamla böcker,
för att vishet kläcka.
Svarta döda glosor,
rysliga vampyrer,
som mig liv och blod
utur hjärtat sugit!
Kunde er jag driva
ur den arma hjärnan,
skulle än jag andas
friskt, som västanvinden,
skulle mina kinder
än bli rosengårdar,
skulle kring mitt hjärta
flyta än en gång
tidens stilla flod,
prydd på sina bräddar
utav jordens blommor,
prydd uppå sin spegel
utav himlens stjärnor.
Arma trötta ande,
hoppas och förbida!
Bortom tidens gränser
mot dig le, som brudar,
ljus och kraft och skönhet,
och en evig ungdom.
(mars 1824)
Vitalis (E Sjöberg):
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar