var inte så långt hemifrån
och fiskade med storebror,
när Jesus gav en gåva stor:
"Följ med mej!", sa han till de två,
två andra bröder likaså.
De fick nu var sin andel i
vår Herres mänskofiskeri.
Snart hade fyra blivit tolv
som sändes två och två till folk.
Men Åskans söner tog till hot,
när vissa inte tog emot.
"Vi ber väl att en blixt far ner
i folk som inte rum oss ger?"
Men strängt sa Jesus om sånt där:
"Ni vet inte vems barn ni är!"
Och mor Salome kom och bad
vår Herre göra henne glad
och ge åt pojkarna en plats
där ännu ingen mänska satts.
"Men dricker ni den bägare
som jag ska dricka?" frågade
vår Herre bröderna som sa:
"Naturligtvis, det kan vi, ja!"
"Ni ska få dricka den", sa han
som liv åt oss med smärta vann.
"Men platsen vid min sida kan
min Fader ge, och bara han."
När Jesus fästes på det kors,
där han fick ge sitt liv för oss,
så var Johannes där och såg,
fick veta sen var graven låg.
På påskdagsmorgonen han sprang
så fort att Petrus inte hann.
"Det är ju Herren!" skrek han sen
där Jesus stod vid sjön igen.
Från pingst han främst med Petrus var,
men med Maria fanns han kvar.
Hans plikt mot henne, den var stor,
för Jesus sa ju: "Se din mor!"
Johannes evangelium
berör oss fast hans röst är stum.
Johannes uppenbarelse
bär bud till varje varelse.
Så skickade han även brev,
vi läser väl de tre han skrev?
Och kärlekens apostel är
det namn den gamle bland oss bär.
Förvisad först till Patmos´ ö,
han sen i Efesos fick dö.
På tredje juldan firas visst
vår fjärde ur-evangelist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar