Finådrat vita dina fötter stiga
i böljestänk på atlasgröna hällen.
Kring skären klara morgontimmar tiga.
Din nakenhet, vars glans du själv blott såg,
slår ut sin unga kalk, och mot den höjas
med brus allt sveks symboler, våg bak våg.
O, strandlös brånads hav skall inom kort
slå ring kring dig och lottlös kärleks vårar
i dina lemmars skimmer vissna bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar