brasan varmrött genom vattnet strimmar,
och det snöar där utanför
medan stormen kring knuten kör.
Åter sitter du vid vaggan fången,
lugn och lycklig. Minns du förra gången?
Under krigsklockors klagodån
fick du bada din lille son.
Tiden flyger. Var det ej i drömmen
som den forsade, den vilda strömmen
ungt och skummande mannablod,
som i ångor mot himlen stod?
Yrsnön flyger. Var det ej i drömmen
braket steg från dömda herradömen,
som sig själva åt döden vigt?
Här är allting som förr sig likt.
Här med samma lugna, snabba händer
du den lilla i ditt sköte vänder,
och din nacke är lika mjäll
som jag såg den vår första kväll.
Med ett leende du byter blöjan,
sätter varsamt på den lilla tröjan
som i världen ej annat fanns
än små rosiga lemmars dans.
Denna kväll i världens alla länder
lindas barn av mödrars trygga händer.
År och släkten virvla bort som snö.
Mänskligheten skall icke dö.
(1922)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar