Notturno

Dagens tvång ej mera fängslar

fantasien i min håg;
mot den oro som mig ängslar
går jag ut på nattligt tåg.
Näktergalen och den blida
månens blick jag söka vill;
o hur ljuv är ej den vida
nattens värld - hur sval! hur still!

Stum och drömmande jag vankar
över bryggan, över ån,
och en här av vilda tankar
vaknar upp av forsens dån.
Dåna, underbara vatten!
Härma åskan, stolta svall!
I den tysta månskensnatten
min musik du vara skall.

Och jag springer över muren
och jag står på ängens plan;
o hur moderlig naturen
öppnar här sin vida ban!
Här jag söker mig bland gräsen,
även jag, en huvudgärd,
där av millioner väsen
vimlar en oändlig värld.

Melankoliska och ömma
ande, som i natten bor!
Sänk dig ned, och låt mig drömma
om en värld, än mera stor!
På konvaljens välluktsånga
vaggar jag till drömmens strand,
där så ljuva, sköna, många
änglar föra mig i land.

Betty Ehrenborg: