Bekännelse

Om jag är kristen, broder, vet jag ej.

Jag är en bofast och har barn och maka.
Hur svårt att gå den kristnes fria väg
och hjärtligen för andra allt försaka!

Vad jag skall vara vill jag vara helt -
o helhet, renhet, du mind röm och vånda! -
ej vill jag träda upp lik farisén,
ej lik en lögnare för Guden stånda.

Dock har jag stundom stått vid Kristi väg
och anat brinnande den vägens mening,
dess fruktansvärda: intet eller allt
med översvinnlig mildhet i förening.

Och stundom når, som fjärran klockors ljud,
den tanken till mig under dagens hetta:
att offra egen vilja, hus och hem
och få min lön och rikedom i detta -

att vandra fri som allas vän och bror
och bära andras bördor under vägen,
att gå med evangelium och hjälp
till brukssamhällen, städer, fiskelägen,

att aldrig själv i lador samla in,
blott jämna vägen bättre för de andra.
Men länge, länge hjärtat härdas skall
att utan klagan denna vägen vandra.

Var jag en kallad kanske men ej vald?
I anden orosfylld, i världen bofast,
så blev mitt liv. Och dock ett mål jag har.
Och vad jag lovat vill jag hålla trofast.

 R Jändel: