En dörr, som står på glänt
till allt, som i ett jordeliv av längtan mig har bränt.
Nu är det jul.
En brinnande och gul
och sällsam stjärna står på vakt vid gudabarnets skjul.
O fastelag!
Min ande är så svag,
och efter hetvägg trängtar den varenda fettisdag.
O Påskatid!
Vad luften kännes blid,
nu uppstår allt, som fjättrat låg i dödens boja nid.
O Pingstafest!
Du, som är störst och bäst.
Gud Fader, Son och Helgeand på jorden är vår gäst.
Jfr Löwenhjelms likbegynnande dikt Advent!
H Löwenhjelm:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar