Vredens stora dag är nära

Vredens stora dag är nära,
elden då skall allt förtära,
så var siarsångens lära.

Hela världen, skräckbetagen
skåda skall de stränga dragen
av sin domare den dagen.

Domsbasuner mäktigt skalla
och ur jordens gravar alla
mänskor fram för tronen kalla.

Döden själv skall häpen vara
när att inför domen svara
sig de döda uppenbara.

Boken öppnas; där står skrivet
vad av alla är bedrivet
i det flydda jordelivet.

Uppenbart blir allt som gömdes,
åter framlagt allt som glömdes,
avdömt allt som förr ej dömdes.

Vad skall då jag arme svara?
Vem skall där min själ försvara?
Knappt den rene trygg kan vara.

Konung, som kan alla fälla,
nåd för rätt du låter gälla.
Fräls mig, du all godhets källa!

Milde Jesus, minns: för mina
synder gick du till din pina;
skjut ej bort mig från de dina.

Trött du vandrat vägar vida
korsets kamp för mig att strida,
att jag skulle nåd förbida.

Du som hämnar kränkta lagen,
låt min skuld från mig bli tagen,
innan domens stund är slagen.

Skuldförtyngd jag faller neder,
rodnad på min kind sig breder,
fräls den ångrande som beder.

När du synderskan benådar
och till rövarn huldrikt skådar,
tröst och hopp du mig ock bådar.

Ej min bön är värd att höras,
låt ditt hjärta ändå röras,
ej i lågor mig förgöras.

Låt bland fåren mig få bida,
icke getters öde lida,
ställ mig på din högra sida.

Döm ej mig att från dig fara,
kalla mig av nåd att vara
bland de evigt frälstas skara.

Djupt i stoftet böjd jag vänder
mig till dig med knäppta händer,
att ett saligt slut du sänder.

Vredens dag, du underbara,
då envar för dom skall svara!
Vem skall rädda då oss arma?
Gud Allsmäktig, dig förbarma!

Jesus Krist, dig till oss vänd
och din frid oss allom sänd!

Tomas av Celano: