och blodspurpurn höga,
Jesus, sänk i stoftet
ned till mig ditt öga.
Ty du ock har lidit,
du ock mänska var,
själv en trampad druva
i Guds vredes kar.
Själv i örtagården,
lydig Faderns vilja,
föll du ned till jorden
som en bruten lilja,
och du låg i stoftet
i din blodsdaggs bad,
fromt till Gud i himlen
som ett barn du bad.
Du till Gud är vägen,
sanningen och livet.
Fridens evangelium
ur din själ är skrivet.
Jesus, sköna livspalm
mitt i öknens brand!
Jesus, du som sitter
på Guds högra hand!
Sol, som aldrig nedgår,
dig i nåd förklara!
Ofta på ditt Tabor
låt mig hos dig vara!
Fräls mig när jag kämpar
i Getsemane,
och i dödens skymning
låt ditt ljus mig se!
Vitalis (E Sjöberg):
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar