och för dess döttrar ladugårdens dörr.
När Hans ur kojan går till biskopsstolen
får Greta vackert - mjölka kor som förr.
Ja, ägde hon ett huvud ock den väna
mer ljust och klart än någon landets son -
på enkla pall´n med stävan mellan knäna,
se där dess plats i ärans Panteon.
Hon föddes ju att verka i det lilla,
att härska under Hymens milda bloss
i hemmets värld, den solbeglänsta, stilla,
vid sidan av en man - som slåss.
Först krossad under levnadshjulets ekrar
för henne öppnas skall en utsikt fri,
ty efter vad trovärdigt folk försäkrar
kan hon bli salig lika väl som vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar