Min smak

Det med min smak är klent beställt,
den är nog gammalmodig
att mer än drivhus älska fält,
där klövern doftar frodig.
En enda flaska romarvin,
som liksom purpur skiner,
gör mera glad min måltidsmin
än edra tretton viner.

Det med min smak är rakt på tok:
mig linden högt behagar
och mer än blodbok vanlig bok
från ängar eller hagar,
ett skogssnår mer än tuktad häck,
och mer än svanedammen
den lilla, yra silverbäck,
som famnar pilträdsstammen.

Det med min smak står mycket slätt,
ty jag vill högre prisa
än Kiellands yngsta novelett
en gammal Geijersk visa.
Jag dristar älska Sveriges jord
trots dess förmenta brister
och tror ett gammalt gott Guds ord
långt mer än spiritister.

Det med min smak sig illa ter,
ty fanan blå och gula
jag håller kär, och skattar mer
det sköna än det fula;
jag lämnar än Tegnérs poesi,
ej norsk Bohême, mitt öra -
den sista bör man låta bli
att ens med tången röra.

Det med min smak är rent på sned,
jag har knappt mina sinnen,
ty - tänk! - jag vågar till och med
att vörda Sveriges minnen.
Evad mig mest har gjort behag,
från Sverige, Sverige kom det -
det allra värsta är, att jag
ej skäms att tala om det.

C D af Wirsén: