Jag är som vinden. De äger säden
och allt som växer ur mödans mull
och gror och blommar för deras skull.
De lever trygga och saknar hunge,
och tung är rytmen i allt de sjunge.
Jag är som molnen. Jag är en vind,
som sjöng en sommar vid deras grind.
De äger jorden. Där slår de rötter
bland allt som susar vid deras fötter.
Den rund de trampar är mörk och snäv,
och deras liv är en jämngrå väv.
Om all den skönhet, som molnen gömmer,
och viddens vindar de aldrig drömmer.
Jag älskar molnen. Jag älskar säden.
Sist bor jag stilla inunder träden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar