förlåta alltid, varje dag på nytt,
och varje mänska vi på färden möta,
förlåta varje ord som sårar djupt
och hån som svider och små giftigheter,
som kastas ut liksom till nöje blott,
och dubbelhet som smilar och bedrager,
och orättvisa, som vi icke mäkta
försvara oss emot — förlåta allt
och hämma bitterheten som vill stiga,
en svartröd våg, och gör vår hjärna het —
det är mest svårt — och det är mest nödvändigt.
Ty är Gud kärleken, då är ock störst
av alla synder den att vredgas, hata.
Och det är ingen synd, som så bär med sig
på egen rygg sitt straff som hat. Att vredgas,
att vara fylld av bitterhet och agg,
det är ett helvete så hett som något.
Men att förstå att lyfta sig därur
på starka vingar mot en rymd mer ren,
det är den bästa konst vi lära kunna.
En blott det är som kan oss lära den:
den törnekrönte med den lugna pannan.
10. 9. 97.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar