En spindeltråds antenn, en tistels blå patrull.
Tyst ligger jag, en orm i gräset,
med rätta fruktad för min tungas skull.
Strået väntar på sin daggs förvandling.
En hungrig blomma väntar på ett mjöltungt bi.
Procentarn på sin lånehandling.
Jag väntar på en fot att hugga i.
Nervösa skratt flyr ut i bråda ringar
och skrämda skrik far upp från sädesärlans bo.
Där jag är finns inga trygga fågelvingar
och intet lugn hos fötter utan sko.
I vandrarns ränsel, en soldats tornister
det finns en påse fasa gömd för bruk i dag.
De glupske jägare och botanister
kan höra mig i vindens andetag.
Så är jag med i matsäckskorg och ränsel
fast dold under gräs och blommor är min rygg.
Mitt sting skall väcka den som saknar känsel,
förgifta fot som vandrar naket trygg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar