av mildhet, majestät, av dunder, storm och lugnt,
vi arma jordens kräk i dino ljuse lära,
du Makters Övermakt och alltings Medelpunkt!
Utav din Huvudkraft, du Store Allt i alla,
allt vad som skapat är måst röras, stå och falla.
Från evighetens hav och åter till detsamma
du låter dagar, år som strömmar flyta fram.
Du rikens flor och fall allsmäktigt kan berama,
befalla härar fly sin kos som rök och damm.
Monarkers härlighet och liljors fägring varar,
ja, himmel, hav och jord, så länge du dem sparar.
Du ser och känner allt, du ratar och du gillar,
du gör, och vad du gör är allt Gudomligt gjort.
Allt mörksens lismeri ditt öga aldrig villar,
det rätta bliver rätt, och sanning immerfort
du tar i ditt beskydd, men lögnen du fördriver,
den onder är för dig beståndande ej bliver.
Du mäktige Regent, så mäktigt du regerar,
så obegripligt ock ditt regemente går.
Man ser en dödlig makt, som sakerna formerar,
men blir ej varse den, osynligt ensam rår.
Och huru allting tycks bli fört av mänskohänder,
går dock allt till det mål, dit du din spira vänder.
Så hörer, mänskors barn, förnimmer, Svea länder,
den tredje bönens vikt i helga Fader vår,
ser till, att vad som sker, hans vilja enligt händer,
ty han på jorden som i himlen allt förmår.
Nog gör han vad han vill, hur vi mot honom fika,
men långt ifrån, att det kan oss bekomma lika.
Besinna, Svea land! vad du i dag har vunnit
av Herrens nådes hand: ett nådligt Herrens år.
Hur´ mellan Gud och dig det gamla året runnit,
vet, mänska, ho du äst, i boken skrivet står.
Det nya året är till din förbättring ämnat,
på annat villkor har dig Herren det ej lämnat.
Barmhärtighetens Gud! omfamna Svea Konung!
Håll om hans dyra hus din nådes vård och hand.
Gjut över Riksens Råd och Ständer fridens honung,
hav nåd och tålamod med Svea folk och land:
bevara du ditt arv och håll din hjord tillhopa,
vi för din fotapall därom ur stoftet ropa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar