en punkt, som ej kan svikta,
ett enda stadigt fäste blott
att där min hävstång rikta,
jag skulle lyfta denna jord
med makten av mitt härskarord
ur axeln av dess bana
att nya cirklar dana!"
Väl sagt, du krafternas titan,
du mekanikens jätte!
Dock maktlös rymdens ocean
du med ditt snille mätte.
Dig var förmenat att förstå
den alltets enkla gåta då,
som nu ett barn kan fatta,
en vis ej underskatta.
Ej dold i lärdomens mystär,
ej blott åt kraften unnad,
ej fjärran, men oss städse när
och uppenbart förkunnad
är denna rymdens fasta punkt,
där mänskoanden vilar lugnt,
högt över berg och kullar
på detta klot, som rullar.
Välj ut den svagaste på jord,
kläd av hans egen ära,
giv honom Guds den Högstes ord,
och han skall jorden bära.
Med bönens hävstång, stödd på Gud,
med kraften av Guds allmakts bud
skall han planeten lyfta
ur kaos’ natt och klyfta.
Din Zeus var moln, din kraft var rök,
och vanmakt var ditt snille;
vår kunskap är ett svagt försök,
och tankar fara ville.
I Gud vårt starka fäste är,
och i Hans kraft vår ande bär,
lätt som ett flarn på fjärden,
på sina skuldror världen.
(15 februari)
Z Topelius:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar