du står vid korsets fot och blickar opp.
Vad hopp, vad känslor i ditt hjärta sova,
som våren sover i en rosenknopp!
Men knoppen öppnas, solens strålar pensla
vart hjärtblad snart med guld och purpur skönt.
Hur rosenröd upplågar då var känsla,
hur friskt är hoppet då, hur sommargrönt!
Ack, varje ros vill blekna bort och sörja,
och varje hopp vill vissna och förgå.
Med himmelsk kärlek måste hjärtat börja,
om någon jordisk kärlek skall bestå.
Ett nattvardsbarn är Kärleken, den rätta,
med knäppta händer, med oskyldig min.
Och vill du rätt hans mening översätta,
så gå till himlens ordbok, till Wallin.
E Tegnér:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar