Välan! förrän det tömt sin sand,
så vill jag tömma, om jag hinner,
det glas, jag lyfter i min hand.
Välan! I fängslade buteljer!
I skolen fritt få andas ut.
Jag några glada vänner väljer,
som göra på er träldom slut.
Jag går ej ensam uppå stranden,
och tårögd ser mot havets rymd;
jag vinkar ej försagd med handen
åt andra kusten, som är skymd.
Jag vandrar tyst min jämna bana,
och i ett lugnt och fredligt tjäll
jag följer tryggt min gamla vana
att le med vänner varje kväll.
Men kommer den objudna gästen,
så tar jag hövligt honom mot,
och säger: det är slut på festen,
och följer honom utan knot.
Och då först vinkar jag med handen,
tills jag förs bort med väldig fart,
åt vännerna som stå på stranden:
Farväl, farväl, vi råkas snart!
M Choraeus:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar