Jag undrar hur det skall se ut,
när de sista dånen farit,och ingenting som fanns förut
befinnes som det varit.
Din björk och min björk.
Gräs och akleja och veteax.
Ditt barn och mitt barn.
Din stad och min stad
smälte ned som vax.
Kanhända skall en stjärna då,
där de i sorgetåget gå
kring denna spökelse,
en natt, långt borta, tänka på
av myrra, guld och rökelse,
en natt för längesen,
då jorden bar och hade kvar
ännu tre vise män.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar