hade gett tillkänna
vårens ankomst,
brukade min fader bränna
löven från i fjol.
Bålet brann med stilla sus.
Röken från de brunna
sommarlöven
böljade i kvällens tunna,
blåsippsbleka ljus.
Ingen kväll var denna lik.
Landsvägsdikets vatten
lyste rosigt.
Sakta tystnade för natten
späda fågelskrik.
Än när denna doft mig når,
liksom fordom bävar
hjärtat lyckligt.
Genom minnets dunkel svävar
hemmets bleka vår.
G M Silfverstolpe:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar