vad rör dig, stjärna, mörkrets gråt?
Välv salig genom tiden fram,
onåelig för nöd och skam!
För fjärran världar är ditt sken.
Så må ditt hjärta vara sten.
Ett enda bud är ditt: var ren!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En samling av hög och låg poesi - men inte av rubb som stubb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar