och mina svärmerier — den
jag blott får läsa för min amma,
min barn- och ungdoms bästa vän.
Blott på kalas hos dumma grannar,
då allt förnuftigt samtal stannar,
jag stundom ej kan låta bli
att läsa högt en tragedi.
Till samma resultat det länder,
som när jag roar mig ibland
att deklamera vid en strand
min sångmös verk för gäss och änder:
de kackla, klappra; inom kort
min sång har skrämt dem alla bort.
Jag därför ej förhastat dömer
min nästa... Uti skogig trakt
en skytt all poesi förglömmer
och ger på spända hanen akt.
Min smak är säkert icke andras,
och deras vurm må icke klandras.
En älskar jakt av skilda slag,
en annan poesi som jag.
En flugorna med smälla dödar,
en tycker allra mest om krig,
en ann med statskonst roar sig,
och en med skriveri sig mödar.
En dricker vin... Ja, lust och smak
är vars och ens privata sak.
Ur Eugen Onegin (IV:35-36)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar