och klinga med amerikanarn
för fadren av hans fosterland,
den gamle, tappre samfundsdanarn!
Så högt i ärans Panteon,
som du din store Vasa ställer,
så han sin store Washington,
och bådas bröst av stolthet sväller.
O frihet, ur Guds hjärta ledd
O frihet, ur Guds hjärta ledd
att strömma i var mänskoåder,
för dig har havet ingen bredd
och jorden inga antipoder.
Evar du lyfter kämpens arm
mot dem, som mänskorätt förtrycka,
går pulsen hög, blir själen varm,
och ropet skallar: "Seger, lycka!"
Du var det, av vars riddarslag
han dubbades, den ädle hjälten,
som med tyranners nederlag
förhärligat virginska fälten.
Du var det, på vars bud han kom,
slog fienden och så till dalen
med Fabii lager vände om,
den borgerlige generalen.
Du var det, vilkens höga tolk
han blev och kändes på accenten,
när han gav lagar åt sitt folk,
den konungslige presidenten.
I fridens råd med samma mod
satt nu den vise i sin toga
som det, varmed den tappre stod
vid Trenton, Yorktown, Saratoga.
O, när i glömskans djupa famn
så mången storhetsbubbla brister
och månget firat furstenamn
sitt sken på minnets stjärnvalv mister,
då skall han, krönt av seklers lov,
bland de odödelige trona,
den konungen förutan hov,
förutan vakt och prakt och krona.
Vår känsla vallfar till hans stoft,
till hjältegraven, där han vilar.
Där sprids ej veka blommors doft,
där växa icke tårepilar,
men nit för frihet, lag och stat,
men tro och vänskap åt all världen
och arvet av evärdligt hat
till våldet, träldomen och flärden.
J O Wallin:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar