i morgonens gyllene glans,
ty söktes kring världen din like,
jag vet att den aldrig fanns.
Jag hälsar de stugor röda,
när vallaren släpper sin hjord;
som doftande rosor de glöda
på åkrarnas dukade bord.
Jag vet var de fingo sin styrka,
de prövade odalmän:
församlingens vita kyrka
på vallen berättar än.
Vart huvud bedjande böjdes
för klockornas vigda malm,
mot himlen all bygden höjdes
av Spegels jublande psalm.
Stig upp över svallande rågar,
du strålande midsommarsol!
Nu äringen kring mig lågar,
där plogen gick fram i fjol.
Stig upp med ymnighetshornet
och töm det på Vätterns strand,
men glöm ej att blanda i kornet
Guds frid över Västgötaland!
P Nilsson
Den sjöng vi i skolan när jag var liten, hade nästan glömt bort det när jag händelsevis kom att tänka på den häromdagen.. Jag gick i bl a i Binnebers Tingshus där klass 3 höll till på 50-talet under förra seklet, vår lärare hette Karin Borg
SvaraRaderaIntressant (läste det först nu)! Kommentarer som dina berikar bloggen, okände vän, och bidrar till dikthistorien.
Radera