lördag 9 maj 2015

Klagerim vid Sigrid Oxenstiernas hastiga och oförmodliga frånfälle den 3 september 1688

 















När som ett ädelt verk av konstberömda händer
är kostbart sammansatt och allmänt hålls för gott,
av våda oförtänkt en märklig skada fått,
det kränker var och en, det klaga all´ i sänder.

Vi skulle icke då, när mot förmodan händer
att en fullkomlig själ sin dygdelevnads mått
så hastigt fyller upp och skyndar alltför brått
bort till den långa natt, där ingen återvänder,

vem skulle sådant ej de sorgsna tankar göra
att döden makt har fått med våldsam hand förstöra
vad framför annat täckt och högtbegåvat är,

att ödet i gemen vad föga duger väjer
och liksom med behag förtörnat undanröjer
allt vad som komma tycks fullkomligheten när. 

- - -

Dock fast en dejlig ros en euda vårdag räcker, 
fast hennes purpurglans få timmar varat har, 
med överfiödig kraft hon likväl vederkvicker, 
och hennes balsam känns, sen hon förvissnat, kvar.

S E Brenner:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar