snuddar mig döden nära.
Fastän solskenet duggar
friskt ur det molnljusa blå,
tanken på döden skuggar
över min panna ändå.
Ögonblicken som smyga,
timmarna som förflyga
bakom min rygg med brutna
vingar som fladdrat yrt,
allt som skall bli mitt förflutna
är mig älskat och dyrt.
Allt vill jag famna och fånga:
grönskande ängars ånga,
solens fallande strimma,
vinden som doftar och drar.
Helig blir mig var timma
som jag får vara kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar