satt Mickel Räv på jakt
bakom en sten i lunden
- så har man för mig sagt.
Då hörde han i fjärran
ett sällsamt ljud; han spratt
och sprang att "åkerknarran"
till aftonkost få fatt.
Men nu han fick att göra:
Bäst han åt öster sprang,
fick han från väster höra,
hur lätet hånfullt klang.
Så sprang han hela natten
uti den vida trakt,
kring kullar, berg och vatten
uppå sin vilda jakt.
När dagen äntligt bräckte,
han "rovet" skåda fick.
Då sägs, han tungan räckte
och sade med sin blick:
"O usling, om jag vetat
att du var störst i mun,
jag efter dig ej letat
en endaste sekund."
Men så det händer mången:
man jagar världen kring
när skatten sen är fången,
så var den ingenting,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar