Lovsång till Gud den Allrahögste

Du är Helig, Herre, allena Gud, 

Du som gör underverk. 

Du är stark, 

Du är stor, 

Du är den Högste, 

Du är den Allsmäktige Konungen, 

Du Helige Fader, 

Himmelens och jordens Konung. 

Du är Trefaldig och En, 

Herre, gudarnas Gud. 

Du är det Goda, 

allt gott, 

det Högsta Goda, 

Herre och Gud, 

levande och sann Gud. 

Du är Kärleken, 

Du är Barmhärtigheten, 

Du är Visheten, 

Du är Ödmjukheten, 

Du är Tålamodet, 

Du är Skönheten, 

Du är Mildheten, 

Du är Tryggheten, 

Du är Vilan, 

Du är Glädjen, 

Du är vårt Hopp och vår Fröjd, 

Du är Rättrådigheten, 

Du är Måttfullheten, 

Du är all vår Rikedom i överflöd, 

Du är Skönheten, 

Du är Mildheten, 

Du är Beskyddaren, 

Du är vår Väktare och Försvarare. 

Du är Starkheten, 

Du är Vederkvickelsen, 

Du är vårt Hopp, 

Du är vår Tro, 

Du är vår Kärlek, 

Du är all vår Sötma, 

Du är vårt eviga Liv, 

Du store och underbare Herre,

Allsmäktige Gud, 

Barmhärtige Frälsare.

Franciskus:

Bön till Skaparen

Låt oss inte önska eller eftersträva, 

finna behag i eller glädja oss åt något annat 

än Dig, vår Skapare, Återlösare och Frälsare, 

den ende sanne,

Du som är det godas fullhet, 

allt gott, 

det godas helhet, 

det sanna och högsta goda, 

Du som ensam är god, nådig, mild, värd all kärlek och ljuv, 

Du som ensam är helig, rättvis, sann och rättfärdig, 

Du, från vilken och genom vilken och i vilken finns all förlåtelse, 

all nåd, all härlighet 

för alla botfärdiga och rättfärdiga 

och alla saliga, som i Himmelen gläds med varandra. 

Låt ingenting hindra oss, skilja oss från Dig eller ställa sig mellan Dig och oss. 

Låt oss överallt, på varje ort i varje stund, dagligen och oavbrutet, 

uppriktigt och ödmjukt tro på Dig, 

bevara Dig i vårt hjärta, 

och låt oss älska, ära, tillbe, 

tjäna, lova och välsigna, 

förhärliga och upphöja och prisa och tacka Dig, 

den Evige Guden, 

den Trefaldige och Ene, 

Fadern, Sonen och den Helige Ande, alltings Skapare och Frälsaren för alla 

som tror på Dig, hoppas på Dig och älskar Dig, 

Du som är utan början och utan slut, oföränderlig, osynlig, outsäglig, 

inte fattbar med ord, 

som inte kan förstås eller utforskas,

välsignad, prisvärd, ärorik, 

hög, upphöjd över allting, 

mild, älskvärd, full av behag 

och i alla avseenden eftertraktansvärd

över allt annat i evigheters evighet. 

Amen.

Franciskus:

Bön om de saligas lovsång

Den Ärorika, Saliga Modern Maria, alltid Jungfru,

de Saliga Änglarna Mikael, Gabriel och Rafael 

och alla körer av Saliga Serafer, 

Keruber, 

Troner, 

Herravälden, 

Furstendömen, 

Makter, 

Krafter, 

Änglar och Ärkeänglar,

den Salige Johannes Döparen, 

Johannes Evangelisten, 

Petrus, 

Paulus, 

och de Saliga Patriarkerna, 

Profeterna, 

de Oskyldiga Barnen, 

Apostlarna, 

Evangelisterna, 

Lärjungarna, 

Martyrerna, 

Bekännarna, 

Jungfrurna, 

de Saliga Elias och Enok, 

och alla helgon som har varit, ska vara och nu är, 

alla dessa ber vi ödmjukt för Din kärleks skull, Helige Fader, 

att de för alla Dina välgärningar ska tacka Dig, såsom det behagar Dig, 

den Högste och Sanne, Evige och Levande Guden, 

tillsammans med Din älskade Son, vår Herre Jesus Kristus, 

och den Helige Ande, Tröstaren, 

i evigheters evighet. 

Amen.

Franciskus:

Bön att bedjas vid ingång i kyrka

Vi tillber dig, 

Herre Jesus Kristus,

här och i alla dina kyrkor

över hela jorden,

och vi lovprisar dig

för att du genom ditt heliga kors

har återlöst världen.

Amen.

Franciskus:

Solsången

Allrahögste, allsmäktige, gode Herre, 

din är lovsången och äran och härligheten 

och din är all välsignelse, 

dig allena tillkommer de 

och ingen människa är värdig att ens nämna ditt namn. 

Lovad vare du, min Herre 

med hela din skapelse, 

särskilt för broder Sol, 

som skänker oss dagen och ljuset. 

Vacker är han i sin väldiga glans. 

Om dig, du Allrahögste, bär han vittnesbörd. 

Lovad vare du, min Herre 

för syster Måne och stjärnorna. 

På himmelen har du gjort dem lysande, tindrande och sköna. 

Lovad vare du, min Herre 

för broder Vind 

och för luften och regnet och den klara himmelen, 

ja för all väderlek, genom vilken du uppehåller din skapelse. 

Lovad vare du, min Herre 

för syster Vatten. 

Mäkta nyttig är hon, ödmjuk, kostbar och kysk. 

Lovad vare du, min Herre 

för broder Eld, 

genom vilken du upplyser natten åt oss. 

Skön är han, lekfull, mäktig och stark. 

Lovad vare du, min Herre, 

för vår syster, moder Jord, 

som föder oss och bär oss 

och framalstrar allehanda frukter 

och färgrika blomster och örter. 

Lovad vare du, min Herre, 

för dem som av kärlek till dig förlåter varandra 

och som tåligt bär sjukdom och lidanden. 

Saliga är de, när de så håller ut i din frid. 

Av dig, du Allrahögste, skall de mottaga livets krona. 

Lovad vare du, min Herre, 

för vår syster den lekamliga Döden, 

vilken ingen levande förmår undfly. 

Ve dem som dör i dödssynd. 

Saliga de som möter döden inneslutna i din allraheligaste vilja. 

Dem kan den andra döden inte skada. 

Lova och välsigna min Herre 

och tacka och tjäna honom i stor ödmjukhet. 

AMEN.

Franciskus:

Någon går förbi

Så är man trött en morgon vid det spända jagdriveri,

som finns hos en själv, och hos andra.

Man skulle burit öppen skjorta, varit fri

och som Franciscus haft råd att vandra.

Då går det förbi nån, i sin enkla och rena,

sin muntra tro, som är prövad och allvarsam.

Han skulle komma och se: vad skulle han mena?

- Kanske dölja sin blomma i handen och fylla dig med skam.

Du borde för länge sedan ha hunnit bli en böjlig kvist,

mjuk för vinden. Vattnet söker det låga,

säger den vise, och godheten dalen. Helt visst

föraktar Franciscus den torkandes plåga.

Men kanske skulle han stanna och öppna sin hand:

kom och följ med, jag finner ändå något i din blick.

Kom du, för egentligen hör du till mitt land

även i ditt nuvarande skick.

Thorsten Jonsson:

Fransiscus, målaren

Om jag hade varit målare
och målat blommor och fåglar
i ljuva färger och modernt, stiliserat manér,
så kanske det hade gått för sig,
och jag hade fått tillstånd att fortsätta.

Doktorer hade kommit till,
de hade lagt huvudena på sned
och talat om läcker färg och själfull formgivning,
en dekorativ helhetsverkan,
kanske rentav funnit något filosofiskt i det,
något av fjärran mystiska världars
lekfulla återglans -
och de mindre ljusen
i Grönköping, Värnamo och Karlskrona
hade instämt som vanligt, naturligtvis,
och lagt huvudena på sned, de även:
"läcker färg och besjälad form,
mycket märkvärdiga
blommor och fåglar..."

Ja, varför inte?
Jag är av gammal målarsläkt, minsann!
Fram med portören. - Huit, små fåglar!
Här skall målas.

 R Jändel: