Deras långa, långa vila har intet slut.
De ha smakat mörkret. De ha druckit döden.
Deras ord var evigt: "Amen!"
Deras trofaste Gud
i den hårda natten band deras ärekrans.
Dess namn är mer än glädje.
Dess namn är livets djupa tapperhet.
De ha vunnit. De vila. Hur deras kronor lysa.
Må vi härda ut. Se, livet är icke långt.
Må vi minnas vilan. Må vi minnas kronan.
Må vi minnas lösenordet.
I en karg himmels trygd
är vår sista boning redd och vår fasta borg.
Dess namn är mer än glädje.
Dess namn är livets djupa tapperhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar