Johanna d’Arc! -- och dock du lever än.
Ett Domrémy blir varje hem igen,
där franska kvinnor bära sorgekläder.
De unga sönerna till fallna fäder
av bleka mödrar fostras upp till män.
Bland mödor mogna, minnesgode sven,
och timra åter upp förödda städer.
Bliv sansad, sedlig, stark, de svagas värn,
ty rätt och frihet rå på blod och järn --
en annan hämnd kan ingen mor predika.
Hell, fredens Frankrike, du ärorika!
Då världens hjärta klappar lugnt vid Seine,
hon fyllt sitt värv, "Jehanne, la bonne Lorraine!" [1]
[1]
François Villons trohjärtade uttryck.
