Jag går i fara var jag går

Jag går i fara var jag går. 

Jag måste alltid tänka 

att Satan invid vägen står 

med färdigsmidda länkar. 

Hans dolda helvetsbrand 

mej lätt förvilla kan 

när inte på min vakt jag står. 

Jag går i fara var jag går. 

Jag går i trångmål var jag går.

Mot synden ska jag strida. 

Om Herren lägger korset på, 

då ska jag tåligt lida. 

Rätt ofta jag ej ser 

en väg att vandra mer, 

när motgångsdimman blir för svår. 

Jag går i trångmål var jag går. 

Jag går mot döden var jag går,

vart än jag här mej vänder. 

Förrän jag vet det, klockan slår 

och döden bud mej sänder. 

Ett litet andetag, 

så slutar livets dag 

och jag i evigheten står. 

Jag går mot döden var jag går. 

Jag går bland änglar var jag går 

och de ska mej bevara. 

Alls inget Satans makt förmår 

mot denna himlaskara. 

Bort, världens suck och sorg, 

jag går i änglaborg 

och Herren räknat mina hår. 

Jag går bland änglar var jag går. 

Jag går med Jesus var jag går, 

han har mej vid sin sida. 

Han läker mej med sina sår 

och hjälper mej att strida. 

Där han står ondskan mot, 

jag sätter ner min fot. 

Om allting än min ofärd spår, 

jag går med Jesus var jag går. 

Jag går till himlen var jag går, 

så fatta mod, mitt hjärta! 

I himlen du en ände får 

på all din nöd och smärta. 

Bort, världens lust och prakt, 

ni hör vad jag har sagt: 

all världens ära jag försmår,

jag går till himlen var jag går.

H A Brorson:

Den stora, vita skaran där

Den stora, vita skaran där, 
lik tusen fjäll som snöskrud bär, 
med skog omkring
och palmers ring,
säg, vilka dessa är?
Det är en skara kämpar som
ur sorg och vedermöda kom,
som ren och god
i Lammets blod
nått himlens helgedom.
Där håller de sin kyrkogång
och jublar evigheten lång
i höga kor
där Gud själv bor
bland alla änglars sång.

Här fick de utstå stort förakt,
men se dem nu i himmelsk prakt
vid tronen få
som präster stå
med kunglig glans och makt!
Nog är det sant att nöd och grav
här nere många tårar gav,
men Gud nu dem
i himlens hem
så ömt har torkat av.
Hos Gud, där livet är som bäst,
nu firas evig skördefest,
och Lammet själv
vid livets älv
är både värd och gäst.

Vi jublar nu med er som kom
till livets mål allt eftersom,
som trogna stått
och lön nu fått,
ja, tusen gånger om!
Du slitna skara är nu förd
till salighet så oerhörd,
vad du fick så
med suck och gråt
fått gro till evig skörd.
Så höj din röst, slå palmbladstakt,
med himmelsk kraft låt det bli sagt:
Vår Gud, du ska
för evigt ha
all ära och all makt!

H A Brorson:

Guds Son har gjort mej fri

Guds Son har gjort mej fri
från Satans tyranni,
från synd som vann,
från lagens bann,
från dödens skräck och helvetsbrand.
Min Goel tog på sej
den dom som låg på mej,
sej undergav
Guds viljas krav
till pina, död och grav.
Jag där Guds kärlek ser och tror,
den är så obegripligt stor,
så god
emot
en ond från topp till rot,
som ingenting var till behag,
förutom den förbjudna smak,
och som han fann
med håg och hand
i satans hårda band.

Jag ger mej Gud i våld,
och de i ormens sold
ska klart förstå
att jag vill gå
i friheten Gud lät mej få!
Det glädje ger och tröst
att följa Jesu röst,
att gå förbi
försåten fri,
mot himlens harmoni!
Den värld som här far efter vind
får aldrig mera ta mej blind
med sej,
o nej,
till gropen går jag ej!
Jag vet mej alltför dyrköpt för
att tro att synden lyckliggör,
jag fnyser åt
dess fröjd och ståt
- till himlen går min stråt.

Mitt hjärta i mej ler
när jag min grav beser.
Ej blomsteräng,
ej furstlig peng
kan bädda mej så ljuvlig säng.
Min död är färjeman
till livets fasta land,
Gud Sebaot
har där sitt slott,
och där är evigt gott!
Om vinden här går hårt emot
och späker mej från hår till fot
- all kur
känns sur
för människans natur
- den gör dock tränat, raskt och lätt
vart sinne som vill kämpa rätt,
ja, korset än
ger friheten
som är från himmelen!

H A Brorson: