Strömmen

Dagarna klarna mot vår och Strömmens fjädrade skaror 

skriande flockas och fly, segla i stigande ljus; 

vingarnas silverne pilar mot norr och söder de vända, 

klyva, med klagande näbb, diset mot Östersjöns blå. 

Dagarna klarna mot vår, men Strömmens vatten allena 

mörknar bland isarnas flak, svartnar som öga i sorg, 

svartnar som åkerns träda om höst, då skurarna falla; 

endast isarnas ljus flämta bland virvlarnas skum. 

Ström i min hemstads famn — min själ likt måsen vill sträcka 

vingarnas segel och fly hem till din brusande brädd; 

se, som ditt vattens smaragd, så svartnar städse mitt hjärta 

djupt, när i stigande ljus dagarna vändas mot vår.

Karin Valborg Ek:

Takdröp

Dä sir ut som dä börjer vänna

å äntligen gå fram mot vår,

för värmen har gitt sä tä känna

och kaeln känns inte sa svår.

Dä ä då föll sjölvesta maken

va lässle de bir på en gång,

då dä börjer drypa tå taken

å en hör lite fuglasång.

Ja sitter och titter på baren,

å sa gla som ett bar jag bir,

då ja sir döm leka på skaren

i tag iddele kut döm gnir.

Men än får vi kallnätter töla,

å vänta på värmens vär.

Från take dä dryper en smöla.

En undres om låjen är här.

Videvisan

Sov, du lilla vide ung, 

än så är det vinter, 

än så sova björk och ljung, 

ros och hyacinter. 

Än så är det långt till vår, 

innan rönn i blomma står. 

Sov, du lilla vide, 

än så är det vinter. 

Solskensöga ser på dig, 

solskenfamn dig vaggar. 

Snart blir grönt på skogens stig 

och var blomma flaggar. 

Än en liten solskensbön, 

vide liten blir så grön. 

Solskensöga ser dig, 

solskensfamn dig vaggar.

Z Topelius: