väger upp älskar’ns i det enda nu, då
bakom en förlåt han i väntan upplöst
bruden emottar?
Jo, för hans kärlek än en högre glädje
föds ur ett dödskval, då han upp åt himmeln
ser, med en förstling på sin arm, ifrån den
frälsade modern.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar