Alltets moder

Alltets Moder hörde jag, då hon suckande såg på sina döda, 

då hon förtvivlad såg de döda, som betäckte slagfälten, 

när den sista kanonen tystnat, men krutröken ännu dröjde i luften.  

Där hon skred fram hörde jag henne tala till sin jord med sorgsen stämma: 

Tag vara på dem, o min jord! snyftade hon. Jag besvär dig, förspill ej mina söner! 

I strömmar, upptagen dem väl, uppsugen deras dyra blod, 

och I fält och ängar och I vindar som fläkten däröver, 

I alla kosteliga örter och 1 mina floders djup, 

I branta klippor, och I skogar, där mina barns röda blod förrann, 

och I träd, upptagen i edra rötter, till ett arv åt edra efterkommande, 

upptagen mina döda — mina ynglingars sköna kroppar och deras dyra, dyra blod. 

Haven det allt i förvar åt mig och given mig det trofast åter, om många år! 

I den ångande myllan, i gräsens dofter, om månget århundrade, 

i ljumma fläktar från fälten given mig åter mina kära — mina odödliga hjältar, 

given mig dem åter med luften som jag andas — låt mig andas dem — låt ej ett grand gå till spillo! O tid och gravar! O luft och jord! O mina döda — luft och jord och gravar. 

Giv mig dem åter, o ljuva död, under många år och århundraden!

W Whitman:

Grunden för all metafysik

Och nu, mina herrar,

ger jag ett ord att fästa i tanken och minnet,

som grundval och slutsten också för all metafysik.

(Så till studenterna den gamle professorn,

av många åhörd, vid slutad kurs).

Vi har läst om de nya och gamla, de hellenska och tyska systemen,

Kant har vi läst och begrundat, Fichte och Schelling och Hegel,

läst om Platons läror, och Sokrates större än Platon,

och länge läst om Kristus, den härlige, större än Sokrates - forskat och klarlagt.

I dag ser jag nu tillbaka på hellenska och tyska system,

ser alla filosofier, ser kristna kyrkor och sekter.

Men bakom Sokrates ser jag klart, och bakom Kristus den härlige ser jag

människans kärlek till sin kamrat, bandet mellan vän och vän,

mellan äkta makar, man och hustru, mellan barn och föräldrar,

mellan stad och stad, mellan land och land.

W Whitman: