De och vi

framförd vid Koch-festen 30/11 1890

Två tankar, som korsat varandra
- två världar i samma by -
den ena glöder som solfall,
den andra som morgongry.
Vi vilja jubla för segrar,
som av flit och snille nås;
de fira i fackellågor
massakerns apothéos.

De tro, att Sveriges ära
slumrar i värjans egg,
att landets lycka värnas
säkrast bak vallars vägg,
att laddade kruppska pjäser
skola väcka till liv igen
den stolta storhets-saga
som ekar bland fjällen än.

De räkna vunna troféer,
var fana, var tagen galej -
de tusen och tusen tårar
de kostat, dem räkna de ej.
De höra blott vapenrasslet
och lurarnas segerskri,
millionernas bleka kvidan
går deras öra förbi.

Vi tro att i dagar, som komma,
skall stiga ur tidens ström
den lyckas ö, som glittrat
från urtid i folkens dröm:
åt mänskan en nobel vilja,
åt jorden en evig fred!
Och vi tro, att allas lycka
blir lycka för Sverige med.

Varhelst en forskning vågar
att slå en fördom ihjäl,
där nitas in en hörnsten
för kommande seklers väl.
Varhelst i vetandets gårdar
man mejslar en tanke käckt,
där bygger man väg till lyckan
för väntande mänskosläkt.

Och därför - varhelst en avgud
i mörkret står hög och rå -
dit in, dit in, kamrater,
där finnes ett Narva också!
Varhelst en vildmark drömmer
om plog, som hon aldrig känt,
varhelst sig en gåta gömmer,
där har du din väg, student!

Hav vård om de tankespiror,
som ännu i groning stå!
Lyft högt på sköld den sanning,
som fåvitska spotta på!
Ställ dig orädd in i ledet
bland fria, tänkande män -
och då skall du se, att Sverige
blir hedrat och stort igen!

Och du, kamrat där ute,
vill du ge mig din hand, så kom -
vårt mål är ju detsamma,
fast vägen vi tvista om.
Vi tävla ju bara i kärlek
för samma vackra mor,
som en gång vår arm och vår hjärna
skall göra hedrad och stor.

A Strömstedt: