gick ner till ån för att meta,
men aldrig fnask fick han på sin krok,
hur än han titta´ och leta´.
Ty alla fiskar i hela ån,
de gnodde bort som besatta,
när som de skådade trollets son
och hörde skatorna skratta.
Men tyst och spänd i varenda lem
han satt och glodde på flötet,
och om han inte har pallrat hem,
han sitter ännu, det nötet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar