sin norrskenskrans, av inga dimmor skymd.
Där friden vilar, trygg vid forntids ära;
och tankens värld är fri, som himlens rymd.
Välkommen från de höga lärosalar,
dem du förhärligar på Embachs strand:
det minnet än om Gustaf Adolf talar —
de öppnades en gång utav hans hand
[Dorpats universitet 1632].
Den lag, som himlens dubbelstjärnor lyda,
ditt djärva snille sökte opp och fann.
Du har oss lärt att deras banor tyda;
och lika skön din lära är, som sann.
Med stjärneskrift har Gud sin makt förkunnat:
bokstäverna i brand på fästet stå.
Diftongerna däri blev dig förunnat
att med odödlig sanning tolka få.
Hell dig, du Siare i nattens timma!
Ditt namn, som polens stjärna, går ej ner.
Lyft dit din blick, där ljusets världar glimma,
