Släktvisa

Min släkt är så fin och bildad,

anseende äger den ock.

Jag känner mig smått förvildad

när jag får se dem i flock.

Där sitta så ärbara fruar

och pratar om ditt och om datt,

och syster sin syster duar

så systerligt milt och matt.

Där stå de ståtliga männer

och tala så högt politik,

om Bismarck, som var och en känner,

om socialistens skrik,

om tidens villande terror

som villa som griper alltmera omkring,

om folk som ej håller sig stilla,

fastän de förstå ingenting.

E Fröding:

Till Gustaf Fröding på hans myndighetsdag

Du lämnar ynglingåldern. Bliv en man, 

en kraftig, dådrik, utmärkt om du kan. 

Om ej, bliv trofast, ihärdig och stilla, 

med redligt nit bliv trogen i det lilla. 

Till stora bragder ej du danad blev, 

måhända. Låt din bana ej bli skev, 

se ned i eget bröst och eftersinna

vad lott du helst i detta liv vill vinna. 

Svårt att styra ut på världens hav, 

man slukas lätt i djup och dyster grav. 

förrän man kan den höga himmel hinna, 

vari de klara stjärnor vänligt brinna.

E Fröding: