Skatan sitter på kyrkotorn,
och gåsen läggs i en gryta.
Och den, som har sitt hjärtekorn,
behöver därmed ej skryta.
Lilla vän, kom, tag i ring
och dansa golvet i splitter!
Gör inte narr av hjärtesting;
jag känner bäst, var det sitter.
Hiss upp segel, nu ha vi vind;
jag vågar alltid på skutan.
Var tar sin, så tar jag min,
och stackare den, som blir utan!
Havet svallar, och skeppet far
från Göteborg och till Kina,
och den sin vän i tankar har,
kan inte rasa och flina.
Fåglen sjunger i grönan lund,
och kvisten börjar att bära:
jag tänker på var rolig stund,
som jag lär få med min kära.
Sätt dig neder i bara snön,
så fryser du ej om pannan!
Och om min ängel ej vore skön,
så tog jag säkert en annan.
