Svenskbykvinnor

(foto G Larson 1938)

Svenskbykvinnorna sjunga

som i det förgångnas frid.

De prisa med samfälld tunga

den signade blomstertid.

En fläkt av lavendel duggar

med doftande daggblå stänk.

Vad är det som överskuggar

deras kyrkobänk?

Det är som ett hägn från ovan,

en stilla och sällsam ro.

De äga den dyra gåvan

att sjunga och tro.

I stormiga år de dignat

för mödornas gisselslag.

Hur kunde de så välsignat

sjunga idag?

G Larson:

Jorden

Mina fotblad klamra sig fast vid dig, de 

komma ditt hjärta närmast, ditt starka hjärta under klippan, under ängens och korniga grusets friska hud. 

Mina händer 

trängta att kittla din nacke med plogens 

grovkam. 

Och gärna min blick dröjer vid dina 

lockar och vid ögonen: de blondstripiga björkarna och speglande vattnen.

R R Eklund:

De fria fåglarna

Den 9 oktober 1940

De fria fåglarna 

plöja sin väg genom rymden. 

Många av dem nå kanske ej sitt fjärran mål. 

Stor sak i det. 

De dö fria. 

De likna icke de där som sträcka hals 

och kackla vid sitt mattråg 

och beskärma sig över 'galningarna'. 

I sinom tid skola dessa sansade gröpätare slaktas och förtäras. 

Det går så med de tama djuren. 

De taga inga risker, 

och de förlora alla chanser.

T Segerstedt:

April 1940

Hvor skinner solen dog mildt fra syd,

hvor er den venlig og nådig!

Den klapper den gamle mutte eg:

"Vær nu ikke så egenrådig,

men fold nu du dine knopper ud,

jeg kun din livskraft vil nære.

Mærk, jeg er varm, jeg er god.

Frit dit løv kan du bære."

Småkravlet nede om egens rod

føler sig voldsomt beæret.

Sandelig, det må man lade april,

at det er omslag i vejret.

Knopperne brister i lydige smil,

blomster og blade serveres.

For når april er i sommerhumør,

så må den ej irriteres.

Ak - solen blev væk bag en susende sky,

kulden dem alle omklamred,

vinden peb og bed djævelsk til,

haglene pisked og hamred.

Kun egen stod værdig og mut og ens,

om lyst eller mørkt over landet.

"Aprilsolen regner jeg ikke med,

majsolen bli´r noget andet."

K Munk:

Nya vapen

Den 19 september 1940

Stryk grubblet från din panna

och gå i striden ut

att våldet övermanna

din tankes strid är slut

I andens vapenlekar

ej någon seger vinns

mot den som blint förnekar

att någon ande finns.

Barbaren väljer vapen

du välja må som han

När vilddjur öppnar gapen

ej tanken tala kan

Res mäktigt andens fäste

i denna värld av hot

och krossa ormens näste

med mänskodjurets fot

Blott dåren tror det goda

ej fötts att bära svärd

om ondskan än må bloda

och söla ner en värld.

Var viss! Om du ej värna 

nu vill din tro i strid

skall ingen morgonstjärna 

inviga en ny tid

Pär Lagerkvist: