Snart skall bröllop firas i vår Faders hus,
bröllopsborden dukas under palmers sus.
Tänk, vad bruden aktas:
gödda kalven slaktas,
nattvard firas under harpors brus.
Se vad ståtlig anblick i de blå gemak!
Salomos tapeter ifrån golv till tak.
Under palmer gröna
pärleportar sköna,
o vad härlighet och kunglig smak!
Se hur borden gnistrar såsom klar kristall!
Nu det nya vinet äntligt drickas skall.
Kungar och profeter,
hjältar och poeter,
skönt de stränga sina harpor all´.
Känner du väl honom, som kring bordet går,
ögonen som lågor och som snö hans hår?
Se på mantelbrämet
och på diademet,
är det inte själva Fader vår?
Nej, det är ju Sonen, klädd i bröllopsskrud,
han som bjudit alla mänskor hem till Gud!
Se, hur glad han tjänar
sina ögonstenar,
fast han valde sej en fattig brud.
Säg mej, om du känner brudens anletsdrag?
Under över under - det är du och jag!
Du och jag är bruden
i den vita skruden,
kan du sörja mer en enda dag?
Änglarna sej skyler för Guds milda Lamm,
bruden, endast bruden träder dristigt fram.
Se, nu skall hon krönas,
rikligen belönas
för vad här hon led av hån och skam.
Nu har Lammets hustru fått sin äkta man,
ingen, ingen mer de båda skilja kan.
Nu ej sorgen, smärtan
skiljer dessa hjärtan,
som så länge, länge sökt varann!
Hör, vad sång och jubel där i himlens sal,
strängaspel och pipa, puka och cymbal!
Toner underbara
ljuder silverklara,
hör, vad sång och spel förutan tal!
Men hur skall en mänsklig tunga här förmå
tolka vad som skall i himlen försiggå?
Det kan ej förklaras,
men det kan erfaras,
och det väntar jag med glädje på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar