Månaderna

Den som har ledsamt i September
och mycket tråkigt i Oktober,
får kanske roligt i November
och målar livet i cinnober.
Men den som gråter i December,
och ej tar tröst i Januari,
gunåda den för Februari!
Dock - detta duger ej, bevars
du måste repa mod i Mars!
Var viss, du skall, om blott du vill,
få gullvivskransar i April; -
så var ej sur och dum - fybaj!
Du skall pioner få i Maj,
och smaka - hör! - en gödd kapun, i
midsommarsdagarne av Juni,
serveras stampagott i skjul, i
de sista dagarne av Juli,
och dricka mjöd med mycken must i
vid årets slut i Augusti.
Så, stärkt av detta, kära vän,
du möta skall det nya år,
som kommer på dig nu igen
och rulla skall i nya spår.
Men tacka Gud då väl du mår,
ty det är allt vad du förmår.

C J L Almqvist:

Så sjöng jag, Seseman...

Så sjöng jag, Seseman, och så härmed jag slutar:
min kind emot min hand i svärmiskt mod jag lutar.

Varföre skulle jag sjunga mer, då andra bättre tala?
Snarare ville jag tiga då vid andras täckare sång.
Men skulle jag sjunga igen, så vill jag som tuppar gala,
och då skall man gapa som höns på mig, och undra en gång.
Varföre skulle jag måla nu, då andra bättre sudda?
Med kimrök, krita och rödfärg stänka de ner sin duk.
Snarare vill jag då själv begynna att riktigt kludda,
och då skall man baxnas och ropa: vi hålla vad, mot jämnt och udda,
att detta är bästa sättet att måla, det är ett förträffligt bruk.

Men detta är elakt yttrat av mig; jag skall icke säga så illa!
Hellre vill jag sjunga för mig blott då, när ingen på mig hör.
Måla vill jag ock, sittande ensam och allena, tyst och stilla:
mina tavlor skall jag göra, så länge tills jag dör.

Nu, Fader i himmelen, vill jag säga ett ord till Dig.
Jag talar öppenhjärtigt och fritt, såsom vi också höra
till samma familj, och Du är en, som förbarmar Sig.
Jag skall därföre säga Dig vad som jag ämnar att göra:
jag vill sjunga och måla för mig ensam och allen, helt tyst och stilla,
och aldrig göra den ringaste varelse i världen det minsta illa.

Dig älskar jag, o min himmelske store Fader!
Om du vill tro mig i dessa mina enfaldiga rader.
Och jag älskar ävenså din stackars Son, och alla
dina andra Söner, vad än man i världen dem allt må kalla.
Din Ande älskar jag ock i ord och gärning; när almar och lindar susa,
så hör jag din Ande också, likasom då höga vattufall brusa. -

Med blommor har Du och din Ande överstrött åt mig min stråt,
och med tistlar även, vilka med rosorna följas åt.
Röda rosor, och vita, och blå, o levandes Gud! och blad så gröna.
Hur har Du ej smyckat för mig min äng? och gjort mina hagar sköna?
För min del är jag själv blott ett för foder mejat och avslaget hö:
och därföre nu - när helst Du tycker, o min gode Fader! - så vill jag dö.

C J L Almqvist:

Var finns en sjö, där man i frid och lugn kan drunkna

Var finns en sjö, där man i frid och lugn kan drunkna
och det med nöje, utan obehaglig lukt?
Där inga lik förut på bottnen finnas sjunkna
och som med otäckheter fylla denna bukt?
Ej heller någon självdöd fisk och inga unkna
kanaljekräftor, döda utan sans och tukt? -
Finns väl en sådan sjö, så vill jag utan buller, bråk och vimmel
gå dit rätt snart och i dess vackra vatten finna ljuvt min himmel.

C J L Almqvist:

Om så det skulle hända

Om så det skulle hända
att ingen talar till mig alls,
vart skall jag då mig vända,
vafalls?
Jag då skall tala till-mig-själv
och jag skall sjunga för-mig-själv
och jag skall dansa med-mig-själv
en vals.

C J L Almqvist:

Du som varenda dag i hemmets lugn

Du som varenda dag i hemmets lugn ser dina strumpor stoppas,

minns ädelmodigt, ömt, på den, som ingen enda strumpa har!

Blott ur ett blekt, ett ganska vitt avlägset fjärran

vinkar honom kanhända tanken på en tid som var

då också han ägde ett helt par.

"Kanske", tänkte han, "skall jag en gång än få det!"

och han hoppas på Herran.

Men du som ett hjärta har, hånle ej över armodets son.

Mycket synes dig så smått, att du skrattar däråt,

men mycket av det lilla är stort för den,

som ingenting äger.

Stolte dåre! tro ej på dina starka, täta stövlar.

Stormen går över jorden: regnet uppblöter dina ovanläder.

Kanske skall du en gång säga om dina sulor: de hava varit!

och om dina stövelskaft: de äro ej mer.

Armodets son fruktar ej att slita ut sina skor.

Gud han ber om ett par, och han tackar ljuvt om han får dem.

Men får han dem ej, så har han sina fötter dock.

Han har dem bara, men dem tar han med sig hela

i graven.

Himmelskt helige Herre, du har lärt mig att gråta,

lärt mig att le.

C J L Almqvist:

Jag ingen gammal man har sett

Jag ingen gammal man har sett

som i sin ungdom dött,

men mången yngling har sig tett

som slumrat in i döden sött

först då av ålderdom han blivit trött.

Så djupt för Gud den Helige dig böj, att all hans kärlek skörda!

Att dö som ung är ljuvt och lätt:

att dö som gammal himmelskt rätt:

ty döden endast är ett annat Levnadssätt,

och du, av Gud, skall alla dina Minnen vörda. 

C J L Almqvist:

En Måne, dock, som milt i natten skiner

En Måne, dock, som milt i natten skiner,

är bättre än en Sol, som redan har gått ned.

På enslig stig jag övergiven går, och blåsten viner.

Jag har ej sol och ingen måne mer.
Gud han sig förbarme
över mig, den arme!
En liten måne,
o Herre, du mig låne!

C J L Almqvist:

Blott Sverge svenska krusbär har

Vem är väl den på jordens vida rymd, som njutit smaken 

av krusbär och av stora, söta, röda stickelbär,
och som härvid ej ropar ut: jag aldrig smakat maken!
Mot det en skeppslast dumma apelsiner intet är.
Själv pomeranser
jag föga anser.
Vad bjuder oss uppriktigt Afrika?
Vad visa kan Amerika?
Vad Asien? Vad allt Europa?
Jag trotsar öppet allihopa.
Men Skandinavien - det är alladar!
Blott Sverge svenska krusbär har.

C J L Almqvist:

Kalsonger och byxor

Vad än man hava må emot Kalsonger, 

så äro dock onekligt Byxor bra. 

De första måste tvättas tusen, tusen, tusen gånger: 

de andra kan man alltid svarta ha.

C J L Almqvist:

Varför är den goda dum

Varför är den goda dum -

varför den kloka ond -

varför är allt en trasa -

C J L Almqvist:

Du går icke ensam

Om bland tusen stjärnor
någon enda ser på dig,
tro på den stjärnans mening,
tro hennes ögas glans.

Du går icke ensam.
Stjärnan har tusen vänner;
alla på dig de skåda,
skåda för hennes skull.

Lycklig är du och säll.
Himlen dig har i kväll. 

C J L Almqvist: