Önskan

O kunde mitt hjärta brinna
som den unge Dankos brann
och lysa sökande människobarn
tills väg de ur mörkret fann!

O kunde mitt hjärta visa
en väg från tårar och blod -
jag ryckte det gärna ur mitt bröst
i jublande offermod!

O kunde jag få, du öde,
som den unge Danko dö
och hjärtats eld i flammande bloss
över frusna marker strö!


R Jändel:

Önskan

Ack låt mig leva riktigt

och riktigt dö en gång,

så att jag rör vid verklighet

i ont som i gott.

Och låt mig vara stilla

och vörda vad jag ser,

så detta får bli detta

och inget mer.

Om av det långa livet

en enda dag var kvar,

då sökte jag det vackraste

som jordlivet har.

Det vackraste på jorden

är bara redlighet,

men det gör ensamt liv till liv

och verklighet.

Så är den vida världen

ett daggkåpeblad

och ini skålen vilar

en vattendroppe klar.

Den enda stilla droppen

är livets ögonsten.

Ack gör mig värd att se i den!

Ack gör mig ren!

K Boye: