Solens död

Mörka, tungsinta skyar draga västvart hän, 

skocka sig tigande samman att skåda solens död. 

Mörka, tigande stå i skogen buskar och trän, 

stå i orörlig väntan, bida solens död. 

Strimmor av blod nu stänka högt på skyarna opp, 

döende solen skälver i sista feberglöd. 

Kvällsvinden vaknar och ryser, börjar sitt klagande lopp; 

en suck det går genom skogen: Nu är solen död .

16/9 -94

A M Roos:

På 100-årsdagen av Dan Anderssons död: Epilog

God natt - god sömn jag önskar er,

ni alla vandringsmän.

Vi sluta sjunga och skiljas - vad mer

om aldrig vi träffas igen.

Jag har sagt något litet och fattigt av det

som brunnit hos mig och så snart brinner ner,

men den kärlek, där fanns, ej förgängelse vet -

god natt - god sömn åt er.

D Andersson: