och Rob och Allan, de smakte på.
Tre muntrare själar i nattligt söl
kan ej i kristenheten man få.
Vi äro ju
ej druckna ännu,
men bara en droppe i ögat står:
Låt natten vika
och tuppen skrika —
än ha vi ej tömt vår sista tår.
Tre lustiga turar vi mötts i dag,
tre lustiga turar, det äro vi; —
och mången natt stod vårt glada lag,
och mången hoppas vi än det må bli.
Vi äro ju
ej druckna ännu,
men bara en droppe i ögat står:
Låt natten vika,
och tuppen skrika —
än ha vi ej tömt vår sista tår.
Se där är månen! Jag ser hans horn,
han blickar ned ifrån skyn så rund;
han lyser oss hem över tak och torn,
men än får han vänta, minsann, en stund.
Vi äro ju
ej druckna ännu,
men bara en droppe i ögat står:
Låt natten vika
och tuppen skrika, —
än ha vi ej tömt vår sista tår.
Den först sig reser att gå, ja visst,
en värre kujon man ej kan se;
men den, som från stolen ramlar sist,
han konungen är ibland oss tre.
Vi äro ju
ej druckna ännu,
men bara en droppe i ögat står:
Låt natten vika
och tuppen skrika, —
än ha vi ej tömt vår sista tår.
