skip to main |
skip to sidebar
Du grät, men kärlek log
då du till världen kom.
Lev så, att när du dör
en dag det blir tvärtom!
Jag har korsat alla hav.
Jag har prövat alla vindar.
Och till sist jag riggar av
bakom dessa stilla grindar
i ett sus av gamla lindar.
Jag har mött, alltjämt tillfreds,
lena väder, hårda väder.
Och till sist min koj bereds
mellan trygga, svarta bräder
här - inunder ros och fläder.
Jag får vila utnött hand,
medan Kristus håller ratten,
lägger kursen långt från land
över obelysta vatten
i den stora, öde natten.
A Mörne: