Gud bevare Sverige!

När i välmakts goda dar

vi med lust oss bärge,

och när landsfred strålar klar,

Gud bevare Sverige!

Gud bevare Sverige!

När, om ofärd kommer på,

vi med nöd oss värje,

och när krigets åskor gå,

Gud bevare Sverige!

Gud bevare Sverige!

G Wennerberg:

Vem där?

Säg oss ditt namn, du fruktansvärde
skarornas målsman, säg, vem du är!
Säg oss, av vem din idrott du lärde,
säg oss, vad du i skölden bär!

Väl se vi dåd från norr, från söder
stolt i triumf kring randen gå;
dunkel dock runan i mitten glöder —
men det är den vi vilja förstå.

Byter du bort en lögn mot en annan:
purpurns trasa mot egen röd? —
Dölj då ej längre märket i pannan,
mördare! Fejd på liv och död!

Vill du åt eviga rätten börda
konungaarvet, som våldet stal,
o, så var hälsad! Bjud! — och vi vörda.
För oss till segrar förutan tal!

G Wennerberg:

Kung Karls drapa

Kall på båren i
konungaborgen
Karl den femtonde
vilar.

Dom över döde
nordmannadrotten
framtid fälle med
oväld.

Man var han.
Kung var han.

Nu vår sorg faller vida.

G Wennerberg:

Lagman Lumber

På Vångaslätten vida 

det står en hög bland gyllne korn; 

runt ligga bygder frida 

med byar, torp och torn. 

Där bodde förr i världen 

en man utav det rätta slag: 

till plogar smed han svärden, 

mot våld han satte lag. 

Ren tusen år i mullen 

den ädles aska vilat har; 

dock saga än kring kullen 

förtäljer vem han var. 

Och spörjer du vad namn han bar, 

så får du där till svar: 

"Lagman Lumber". 

Hans namn hon har 

i gott förvar 

och länge skall det leva kvar, 

ty djupt i folkets hjärtan hon den runan skar.

G Wennerberg: