Kom, följ i anden med

Kom, följ i anden med

till Jordanfloden ned!
Här står Johannes färdig,
men känner sej ovärdig.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.

Här är i tjänardräkt
vår Herre av vår släkt,
här ser vi den sej ställa,
vars ord är livets källa.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.

Det gamla livsförbund,

med lampan tänd var stund,
är här i änglamannen
som står till tjänst på stranden.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.

Ett nytt förbund på glänt -
ett evigt ljus är tänt
och strålar över tiden,
Guds Son går ut i striden.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.

Här möts när dagen grytt
ett gammalt och ett nytt,
vi ser den dolda skatten
när Jesus döps i vatten.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.

Här stoft och Ande kan
förenas med varann.
Hör Faderns budskap ljuva,
se himlens milda duva! 
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner. 

Den store änglaman,
med vatten döper han,
men visar hän med handen
på den som ger oss Anden.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.

Vi har vår Herres dop,
hans ord gör alltihop
och binder vattnet samman
med helga himlaflamman.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.

I dopets ord och pakt
Gud eld och Ande lagt,
som i hans kyrka brinner
tills rum och tid försvinner.
Där dopets vatten rinner
vi himlen öppen finner.

N F S Grundtvig:

Nu vissnar skog på berg och strand

Nu vissnar skog på berg och strand 

och många sångarbröder 

med systrar från vårt sommarland 

drar vidare mot söder. 

Där marken lyste nyss som guld, 

med ax på strån så smala, 

där ser man nu den svarta mull 

med stubb på fält så kala. 

Men andra ställen där vi bor 

är fyllda dessa dagar. 

Ja, verksamhet och välstånd gror, 

Guds gåvor läggs i travar. 

Och han som fyllde på vår jord 

de gyllne axen rika, 

han stannar hos oss med sitt ord, 

det ord som ej kan svika. 

Vi tackar honom med vår sång 

för allt som blev oss givet, 

för allt som växte sommarn lång, 

för ordet och för livet. 

Då över oss vårt hela år 

sin frid han lyser gärna, 

då efter vinter kommer vår, 

med sommar, korn och kärna. 

Och när till sist på Herrens bud 

vårt timglas här utrinner, 

en evig sommar hos vår Gud 

i paradis vi finner. 

Då skördar vi likt fåglars tåg, 

som inte sått sin gröda, 

och kommer aldrig mer ihåg 

all jordens strid och möda. 

För skörden här och skörden sist 

ska den ha äran bara, 

som genom Herren Jesus Krist 

vår Fader ville vara! 

Vi ber att Anden, han som kan, 

i dessa korta dagar 

med tro och hopp och kärlek sann 

till himlen oss ledsagar!

N F S Grundtvig:

Kärleken och sanningen

Kärleken och sanningen, 

med dess band du knöt igen 

jord och himmel samman - 

Ande god, ge glädjen röst, 

tänd idag i våra bröst 

själva himlaflamman! 

Där du lyser mörkret flyr, 

hyckleri och svek dej skyr, 

men du vill förlåta. 

Sanning som den klara dag 

mitt i glada vänners lag 

kröner kärleks gåta. 

I vårt dop, med eftertryck, 

i vår nattvards mat och dryck 

är du gudomskraften. 

I var gren och i var kvist 

på vår vinstock Jesus Krist 

är du själva saften. 

Med ett gott samvetes fred 

till de små du kommer ned, 

skapar nytt och gläder, 

lyser upp och rensar ut 

tills de står hos ljusets Gud 

i snövita kläder. 

Du som av en liten flock, 

svag och blyg och ängslig, dock 

kämpar kunde dana, 

skapa nu av oss en här, 

som törs svinga Andens svärd 

under korsets fana! 

Kärleken till pengar, makt, 

själlös drift och skrytsam prakt 

vållar svåra bränder, 

släck dem med din dagg så mild, 

men låt lågan växa till 

som du själv här tänder. 

Till sitt eget dag och natt 

ser man lätt, blir trött och matt, 

splittrar menigheten. 

Lär oss se på Frälsaren, 

se den sanna kärleken, 

det ger enigheten!

N F S Grundtvig:

I all sin glans nu solen strålar

I all sin glans nu solen strålar 

och livets ljus försoning målar, 

när pingstens liljor får sin tid 

och sommar nalkas ljus och blid. 

Nu mer än änglars röst bär bud 

om gyllne skörd från livets Gud. 

När sommarnatten svalka bjuder, 

en näktergal i lunden ljuder. 

I Guds beskydd vi har vårt bo 

och vilar där i fred och ro, 

i ljuvlig dröm om paradis, 

och vaknar till vår Herres pris. 

Som vinden smeker blad och grenar, 

med jorden himlen sig förenar. 

Nu paradiset öppet står, 

dess ljuvlighet vi smaka får. 

Vid ängen porlar bäcken klar 

från livets källa underbar. 

Guds Ande, som sig ned har svingat, 

har detta verkat och oss bringat, 

ej från sig själv, men – oss till tröst, 

i kärlek och med sannings röst – 

från Ordet som blev kött och blod 

och nu är hos sin Fader god. 

Så vakna upp i mänskors boning, 

och tacka den som skänkt försoning! 

Församlas, alla tungomål, 

i jubelsångens offerskål! 

Stäm in omkring vår Herres bord 

i Guds församlings hyllningsord! 

Se, tungorna av Anden glöder 

hos alla folk i norr och söder! 

I Jesusnamnets offerskål 

nedsmälter alla modersmål. 

I evighet höjs lovsångs ljud 

i Jesu namn från oss till Gud. 

Vår Gud och Fader utan like! 

Då blommar rosen i ditt rike. 

Som solar vi i evighet 

får ljus av Sonens härlighet. 

För hjärtat som vi dig har gett 

ditt himmelrike du berett.

N F S Grundtvig:

Som vårsol stiger morgonröd

Som vårsol stiger morgonröd 

steg Jesus upp ur natt och död 

med liv förutan like. 

Det gör, så länge världen står, 

att efter vinter kommer vår 

i Guds och nådens rike. 

Som fåglars kör i lund och mark 

besjunger våren, blid och stark, 

i gyllne morgonstunder, 

så må vi alla med varann 

besjunga dödens överman 

och fira påskens under. 

Som knoppen brister, ån blir stor, 

som ängen grönskar, kornet gror, 

när livets våg vill svalla, 

så må bli vår i Jesu namn 

i folkens liv, i kyrkans famn, 

till salighet för alla.

N F S Grundtvig:

Hör vår helgdagsaftons bön

Hör vår helgdagsaftons bön: 

Gud, låt inte syndens lön 

drabba oss med evig gråt, 

nej, vår synd och skuld förlåt, 

så, uppståndna från de döda, 

glada vi vår vän kan möta! 

Kristenhet, stå upp, var glad 

och gå upp till Sions stad, 

lovsjung Herren, mild och god, 

som för våra synder dog, 

förde livet fram i ljuset, 

blev vår väg till fadershuset. 

Helga, folk av alla slag, 

Herrens stora vilodag, 

sabbatsvilans helgdagsfrid 

efter långfredagens strid! 

Hedra nu med sång och böner 

Kristus som med liv oss kröner! 

Kristus! Ära vare dej! 

Himlens portar öppnar sej! 

Din korsfästelse igår 

givit ormen banesår, 

din uppståndelse imorgon 

ut i mörkret kastat honom!

Johannes från Damaskus:

N F S Grundtvig:

Himmelen är härligt blå

Himmelen är härligt blå, 

ljuvlig att få titta på! 

Gyllne stjärnor ler och blinkar, 

ja, det är som om de vinkar 

oss från jorden upp till sej!

Det var mitt i julens natt, 

tusen stjärnor lyste matt, 

men så kom i natten kalla 

en som överglänste alla, 

som en liten stjärnesol.

När den stjärnan ljus och blid 

visat sej vid midnattstid, 

tänkte de i österns rike 

att en kung förutan like 

hade fötts i Juda land.

Visa män från österland 

drog igenom ökensand 

för att komma kungen nära, 

fram till honom gåvor bära 

och sin varma hyllning ge.

Så till slut låg framför dem 

slottet i Jerusalem. 

Men Herodes var så sliten, 

han var kung men inte liten, 

inte barnet som de sökt.

Färden gick till Betlehem, 

där kung David haft sitt hem. 

Stjärnan hjälpte dem att finna 

huset där en fattig kvinna 

satt med barnet i sin famn.

Stjärnan ledde visa män 

fram till Jesus, Frälsaren. 

Vi har också fått en stjärna, 

om vi följer den så gärna 

kommer vi till Jesus fram.

Stjärnan som till målet för, 

den som oss så glada gör, 

är Guds ord, vårt ljus det klara, 

som han låtit uppenbara 

för att leda oss till sej.

N F S Grundtvig:

Res upp ditt huvud, du kristenhet

Res upp ditt huvud, du kristenhet! 

Lyft upp din blick, slå den inte ned! 

I himlen hör du hemma. 

Där är ditt hjärta, där är din skatt, 

och därifrån kommer han som glatt 

dig med sin varma stämma. 

Lyft upp ditt huvud, av hjärtat säg 

till korsets hövding: "O tänk på mig, 

där du är i ditt rike!" 

Då faller fjällen från ögat ner, 

du paradiset då plötsligt ser, 

dess glädje utan like. 

Där ser vid floden du livets träd 

och himlens fåglar i solvarmt lä 

du hör så livligt sjunga 

om herrefärden i högan sky, 

om jord och himmel så splitter ny, 

om kristna evigt unga. 

Ej mer du fruktar för domens dag, 

du vet att domaren gjort din sak 

till sin och lösning funnit. 

Dess mer du längtar var morgon ny, 

tills Herren dagas i himlens sky 

och natten helt försvunnit. 

Och när då för varje årsring här 

du ser att konungens tecken är 

i solar och i månar, 

nog glimmar glatt dina ögon då, 

och käckt ditt huvud du reser så, 

fast stjärnor dör och dånar. 

Men fast du längtar, o kristenhet, 

så glöm dock inte att du ju vet 

vad Herren väntar efter, 

du ber ju inte, på kärlek tom, 

om blixt från ovan, om pilsnabb dom, 

om himlens slutstridskrafter. 

Du är ju Konungen underställd, 

som inte gärna med himlens eld 

sin nåd i straffdom byter. 

Som vännen dristigt för Sodom bad, 

 så be du själv för din stora stad, 

tills Gud själv staven bryter. 

Ja, be för Babel, tills klart du ser 

att bön och suckar ej hjälper mer 

mot undergångens bölja! 

Då ropar Herren: Jag kommer snart! 

Och bruden svarar: Med blixtens fart 

i skyn jag dig ska följa! 

Då skallar hornet för sista gång, 

då nalkas facklor och bröllopssång, 

Gud själv bland oss vill trona! 

Då omgjuts himmel såväl som jord 

i reningslågor på Herrens ord, 

då strålar livets krona! 

N F S Grundtvig:

Tvång att tro, det önskar dårar

Tvång att tro, det önskar dårar;

hjärtat vill ej våldfört bli.
Tvungen tro ej torkar tårar,
föder lögn och skrymteri.
Hän mot helvetet kan tvingas,
men till himlen bara ringas,
frihet följer sanningen.

Jesus som den gode herden
söker vart förlorat får
och med evig kärlek ser den
som i världen vilse går,
lockar oss att hemåt ila,
ger den trötte ro och vila,
nyttigt ok och börda lätt.

Men om ordet som han talar
skulle nekas hjärterum,
aldrig ont med ont betalar
fridens evangelium,
kallar aldrig eld från ovan
utan går med himlagåvan
stilla till en bättre plats.

N F S Grundtvig:

En tankfull fiskare satt en gång

En tankfull fiskare satt en gång
och hörde vår Herre tala.
Så skönt ej klingade änglasång,
ej silver i kungasalar.
I fiskebåten vår Herre satt
och folk i mängder på stranden glatt
nu lyssnade till Gudsordet.

Nu Simon! sade Gud Faders Ord,
då han sin predikan slutat,
ta åter åror och nät ombord,
bemanna på nytt din skuta!
Långt ut på djupet nu garnen sätt,
det är på tiden om jag ser rätt,
och sen följs vi åt på vägen!

Ja, Mästare, sade Simon matt,
det kunde vi gott behöva.
Vi slet förgäves vår långa natt,
ditt ord är dock värt att pröva!
Från tvivel var han alls inte fri,
men spegla, tvivlare, dej däri:
han gjorde som Herren sade!

Så avbröt Simon sin middagsrast,
men strök nästan med på kuppen!
Hans skuta krängde och nätet brast,
en jättefångst - hur få upp den?
Han till sej vinkade vänner då,
av fiskar fulla blev skutor två
och började nästan sjunka.

Då fiskar-Simon det tecknet såg,
han föll ner för Jesu fötter
och sade: Herre, ifrån mej gå,
i synd har jag mina rötter.
Men Herren sade: Var inte rädd,
nej, följ mej bara och var beredd
att människofiskar fånga.

Så gjorde Simon sitt bästa val,
hos Ordet han gick i skola,
och folk han fiskat i tusental,
de skiner nu klart som solar.
Men än finns arbetstillfällen i
det stora människofiskeri
som Herren och Simon grundat.

Än finns på jorden ett fiskarlag
som kallas Sankt Petrus gille,
så folk kan fiskas ännu idag
som Mästaren Jesus ville.
Från mörkrets rike de förs till Gud,
där fritt de evigt far in och ut
och glädjen dem alltid följer.

Med ljus vi kommer, med kors vi går,
vi vill ingen själ bedraga.
Det vet ju alla vi kallar på
att synden de ska försaka.
Vi visar öppet vårt livsuppdrag,
vårt nät vi lägger på ljusan dag
och inte i trånga vikar.

På hjärtedjupet vi lägger ut,
där bottnar ej ytligheten.
Vi lägger nät på vår Herres bud
och bärgar för evigheten.
Men den som bara till tiden trår,
då ej ett endaste ord förstår
och grips ej av det vi talar.

N F S Grundtvig:

Det är så härligt att följas åt

Det är så härligt att följas åt
för två som håller varandra kära,
ty dubbelt glad är ju glädjen då
och sorgen hälften så tung att bära.
Ja, det är gamman att vandra samman,
att vandra samman, när tro och kärlek
är själens plagg, är själens plagg.

Det är så vackert och varmt i hem,
där små och stora har samma sinne,
där livets ord lyser klart för dem
och bor i hjärtat där innerst inne.
Ja, det är gamman att hålla samman,
att hålla samman, när trofast ömhet /
är hjärtats språk, är hjärtats språk.

Det är så härligt att lita på:
vi har en Gud som vår väg bereder.
Han oss ej glömmer då vi blir grå,
hans nåd sej sträcker till tusen leder.
Ja, det är gamman, när allesamman,
när allesamman får ljus och hjälp i
Guds kärleks ord, Guds kärleks ord.

Det blir så tungt och så mörkt för dem
att ej få vara varandra nära.
Men tänk blott då: i vår Faders hem,
där kan vi åter få se de kära.
Ja, det blir gamman att leva samman,
att leva samman när allt är kärlek
och ljus och frid, och ljus och frid.

Var helst två mänskor i Jesu namn
sitt hem med kärlek och tro vill bygga,
där ska de alltid ha säker hamn,
hur allting växlar, de bor dock trygga,
ty det är gamman att växa samman,
att växa samman, när hemmets hjärta
är Jesu namn, är Jesu namn.

N F S Grundtvig:

Framtidslängtan, glad förväntan

Framtidslängtan,
glad förväntan
fyllt oss både först och sist.
För det mesta
kan oss gästa
orostankar, glädjebrist,
men vi finner hjälp och råd
genom Herrens Jesu nåd!

Framtidslängtan,
glad förväntan
sjunger himmelskt i vår själ
var vi vilar,
vart vi ilar,
för med Jesus allt blir väl.
Fyllt av frid och glädjesång
når Guds folk sitt mål en gång.

N F S Grundtvig:

Frid till bot mot synd och skam

Frid till bot mot synd och skam
gav oss Gud i Jesu namn.
Frid han köpt oss med sitt blod,
då han korsets död utstod.
Fridens evangelium
når oss genom tid och rum.

Frid är kyrkans välkomstord
och farväl på denna jord.
I vårt dop det till oss ljöd
och ska ljuda i vår död:
Frid med er, ja, Herrens frid
med Guds folk till evig tid!

N F S Grundtvig:

Kärleken är ljusets källa

Kärleken är ljusets källa,
kärleken är livets rot,
därför ska Guds budord gälla,
därför tas de fallna mot!
Jesus har den själv förklarat,
Anden har den uppenbarat,
den kan kännas i Guds frid
och det hopp vi tröstas vid.

Kärleken är livets krona,
kärleken är ljusets glans.
Därför ses nu Jesus trona
strålande av eldars krans.
Han som ljuset är och livet,
han för oss sej själv utgivit.
I Guds kärlek han förblir,
på en tron som av safir.

Kärleken är lagens fullhet
och fullkomlighetens band.
Den är vad vi alla skulle,
Andens frukt i varje land.
Med Guds kärlek som i Eden
växer på vår jord Gudsfreden.
Vi ska också bli med den
ett med själens bäste vän.

N F S Grundtvig:

Jesus har grundat ett rike kring världen den vida

Jesus har grundat ett rike kring världen den vida,
samlar ett folk som vill kämpa i tro vid hans sida.
Riket ska stå,
folket ska salighet nå,
än ska dock andarna strida.

Ryktet om riket som löpeld till alla sig vänder.
Tungor som glöder kan höras i avlägsna länder.
Ja, med Guds ord
väcker Guds Ande vår jord,
eldar på höjderna tänder.

Jesus, vår Kristus, vår Konung, Guds Smorde med ära!
Kristus, vår Jesus, allsmäktige Frälsare kära!
Hos oss förbliv!
Var du vårt ljus och vårt liv,
allt vad vår själ kan begära!

Då på ditt ord ska det gladaste budskap utbredas,
också av oss ska då väg för ditt rike beredas.
Fest blir det då,
när både stora och små
låter sig fram till dig ledas.

Nådens och sanningens fullhet hos dig får vi möta,
sedan som kungar och präster vår kallelse sköta.
Hör nu vår bön:
låt i din kärlekssol skön
Gudsrikets frukter bli söta!

N F S Grundtvig:

I Nasaret från höst till vår

I Nasaret, från höst till vår,
med högt och lågt förtrogen,
där växte ifrån barndomsår
vår Herre, alltmer mogen,
som den som från sin Faders slott
har gjort en färd och trivs så gott
i stugan och i skogen.

Han leds av Faderns Ande god,
som över hjässan svävar,
och Josefs och Marias ord
ger starka ben och nävar.
Med leende han här går fram,
men när det syndas utan skam
han suckar djupt och bävar.

Så är vi alla kungabarn,
fast fattiga och ringa,
och högre upp än örnen far
kan tankarna sig svinga
när Jesus i vårt hjärta är
som Herre mild och broder kär,
som barn med himlavingar.

Då har vår Gud ett Nasaret
åt oss nånstans på jorden,
 en liten fin och bördig plätt
i södern eller norden,
där vi kan se att Gud är stor
och glada lyssna till hans ord
som fågelsång och tordön.

Där, som Gud Faders egna små,
vi dag för dag får lära
i Andens kraft att stå och gå
och tala till Guds ära,
ja, älskas upp i Andens vård
som träd i Herrens fruktträdgård,
välsignad frukt att bära.

Så växer vi i Herrens tid
och vårt förbund bekräftar,
så lär vi älska Herrens frid
och skicka oss därefter,
så uppfylls med den visdom vi,
som ödmjukhet är själen i
och högmod ej behäftar.

O Gud ske lov för nådens ord
med tröst för dem som gråter,
för Jesu spår på denna jord,
där han oss vandra låter,
för Anden som oss leder här
till evig frid och glädje där
vi sist får mötas åter!

N F S Grundtvig:

Förunderligast på vår jord

Förunderligast på vår jord
är Jesu Kristi rike.
Dess härlighet är stor, så stor
att det ej har sin like.

Visst är det dolt som själ i kropp,
men lätt dess kraft du kände.
Som staden högt på bergets topp
det ses till världens ände.

Dess hemlighet är Herrens ord,
som skapar vad det nämner,
som höjer dalar på vår jord
och berg med marken jämnar.

Med det till dop vårt vatten blir,
välsignat vin vi dricker,
från dopet väller hopp och liv,
oss kalken vederkvicker.

Med det Guds kämpar krafter får
när de av trötthet snavar,
så de kan le åt banesår
och springa över gravar.

Med det av vatten skapas vin
och paradis av öken,
med det går ljus i hjärtat in,
fast världen går i töcken.

Låt höras ropet som nu går
att riket har lagts öde,
Gud kröner likafullt dess år
med fruktbarhet och gröda.

Dess glans går upp som ax ur vång,
som vår i vissna lunden,
ja, som Guds sol vid fågelsång
i kalla morgonstunden.

Det är den store kungens glans,
som korsets död fick lida
för att vi livets segerkrans
ska bära vid hans sida.

Och när han kommer i det blå
är kristnas kamp till ända,
vad troende i spegeln såg
de saliga ska känna.

Ja, då är riket vi nu får
i synlig prakt tillstädes
i evighetens jubelår
med rätt och fred och glädje!

N F S Grundtvig:

Detta är dagen som Herren har gjort

Detta är dagen som Herren har gjort,
den ska oss alla berika!
Han har idag öppnat himmelens port;
det ska var söndag predika!
Ty i dess heliga timmar
härlig ur graven Guds Ord uppstod,
nådig till oss kom Guds Ande god,
därför ska klockorna ringa.

Herre, i ljuset från ordet oss ställ,
så att du ensam får äran.
Då ska vi prisa dig nu och i kväll,
jubla till satans förfäran.
Läk nu där han har gjort skada,
gör evangelium för oss stort:
detta är dagen som du har gjort,
må vi på den vara glada!

N F S Grundtvig:

Blomstra som en rosengård

Blomstra som en rosengård
ska de öde marker,
öknar ska i Herrens vård
sköna stå som parker,
mötas ska i strålars dans
Libanons och Karmels glans,
Sarons ljuvligheter.

Stärk då alla svaga knän,
armar som sågs falla!
Sav går upp i vissna trän,
Gud vill nå oss alla,
resa upp vårt sjunkna mod,
värma upp vårt tröga blod,
ta vår sorg och fruktan!

Herren kommer, Gud med oss,
tron på honom väntar,
han på fienden går loss,
segern hem han hämtar.
Allt han ordnar på så sätt:
satan får sin fulla rätt,
dubbel nåd får folket.

Blindas ögon öppnas då,
döva kan då höra,
de som inte orkat gå
glädjesprång ska göra,
den som förr var tyst och stum
sprider evangelium,
jublar till Guds ära.

Så i Herrens helgedom
skönt Jesaja spådde.
Tiden rann och dagen kom
som med liv oss nådde,
med Guds Son, med Frälsaren,
som gör folk av fallna än,
paradis av öknen.

Ära vare Fadern nu
med sin Son, sin like!
Han med Anden råder ju
i vårt himmelrike.
Döva som i tysthet led
öron får att höra med,
stumma läppar sjunger!

Sjung där marken än är hård
om vår Gud, den starke:
blomstra som en rosengård
ska de öde marker,
mötas ska i strålars dans
Libanons och Karmels glans,
Sarons ljuvligheter!

N F S Grundtvig:

Som vårsol stiger morgonröd

Som vårsol stiger morgonröd
steg Jesus upp ur natt och död
med livet utan like.
Det gör, så länge världen står,
att efter vinter kommer vår
i Guds och nådens rike.

Som fåglars kör i lund och mark
till vårens lov har sång så stark
i gyllne morgonstunder,
så må vi alla med varann
besjunga dödens överman
och fira påskens under.

Som ängen grönskar, ån blir stor,
som löven lyser, kornet gror
när livets våg vill svalla,
så må bli vår i Jesu namn
i folkens liv, i kyrkans famn,
till salighet för alla.

N F S Grundtvig: